Sture Månsson, målningar
Sambiblioteket Härnösand, till 29 nov.

Det öppna utrymme på andra planet som Sambiblioteket använder till utställningar är väl inget optimalt rum för just för konst, speciellt för att det saknas fasta väggytor. De skärmar som används är också låsta vid en specifik design och fungerar säkert bäst till informativa utställningar. Men hur som helst är det roligt att biblioteket har en ambition att då och då öppna portarna för nutida bildkonst.

© Sture Månsson "Nattljus" Oljemålning

Den aktuella utställningen med måleri av Sture Månsson, bosatt i Härnösand, är speciellt rolig att ta del av. Inte minst för att de femtontalet små oljemålningarna har en rak och intim enhetlighet som skiljer ut sig från den brokiga omgivningen av biblioteksinredning och arkitektur. Därmed också att det handlar om ett meditativt förhållningssätt som man kan stanna upp vid och ge sig tid till eftertanke inför. Utställningen öppnades i samband med den återkommande Poesifestivalen och här kan man nog tala om synnerligen lyckad tajming.

Sture Månssons bilder rör sig kring det pastorala landskapets ömtåliga och känsliga uttryck och åtbörder, något som man till exempel kan uppleva i en stilla vårdag ute i terrängen. Men det handlar mindre om faktiska observationer utan mera om överföringar av en poetisk tolkning, där färgen och färgens psykologiska betydelse är avgörande.

© Sture Månsson "Mark" och "Vårvinter" Oljemålningar

Tidigare har jag mött hans bilder som utskurna abstrakta mönster, som detaljer och närbilder av ett landskap. Då har jag kanske saknat förankringen i någonting realistiskt, någonting berättande som man kunde hänga upp det abstrakta i som en tyngdpunkt. Men i den här utställningen finns flera målningar som zoomar ut i enkla och stillsamma landskap, utan att för den skull tappa nerven av abstraktion eller intimitet.

© Sture Månsson "Inland" Oljemålning

Med sin mättade och dämpade färgskala och med breda penselstråk förstår man att Sture Månsson är ute efter något annat än bara det faktiska föreställandet, bilderna uttrycker snarare känslor av saktmod, förtätning, reflektion. Formspråket är rakt och enkelt, nästan naivt, och har ett drag av japansk jämställning av alla delar i bildplanet. Allting är lika nära eller lika avlägset, oavsett om det handlar om marken i förgrunden eller skogsbrynet längst bort. I målningen "Inland" står en figur i badbyxor mellan ett träd och ett vattendrag, till synes avvaktande och funderande. I frånvaro av regelrätt perspektiv och med de tre delarna separerade från varandra blir målningen snarare en bild av en tanke, ett minne eller poetisk situation. Samma underminerade känsla av illusion eller dröm går genom de flesta av målningarna, exempelvis "Skogsväg" och "Nattljus".

© Sture Månsson "Skogsväg" Oljemålning

Men det som gör starkast intryck på mig är behandlingen av färgen, den återhållna men intensiva lyskraften, av koboltblått, karmosinrött, gulockra. I de ofta dunkla och nedtonade landskapen blir de avgörande inslag som lyfter måleriet att bli en närmast andlig och existentiell vittnesbörd. Därför kan man om man så vill foga in Sture Månsson i ett halvt sekel lång tradition av abstrakt expressionism, där motivet är underordnat upplevelsen och där måleriets egenvärde i färg och form lägger sig längst fram inför betraktarens öga. Det är roligt att få understryka att det är ett befriande enkelt men på många sätt också befriande suggestivt laddat måleri som visas på Sambiblioteket.

Text och foto: Jan K Persson
2007-10-23